jag är, för att inte överdriva (som jag dessvärre har en tendens till ibland när jag vill tycka alldeles speciellt mkt synd om mig själv) inte arg, utan IRRITERAD. just idag, när jag hade möjligheten att sova hela förmiddagen (om jag bara velat) möjligheten att vakna pigg & utvilad för första gången på mkt länge, ja vad tror ni händer just denna morgon som egentligen skulle var tänkt att helt och fullt bli tillägnad slöheten?

jo, möjligheterna utbyts till omöjligheter, och mina kära hyresvärdar passar på att dra igång med renoveringen igen efter vintern. och inte fan är det måla om de håller på med, hade man gått efter de hemska ljud som nådde mina öron kl halv 8 i morse skulle det vara mer troligt att de höll på att riva hela huset med hundra skrikande katter som symfoniorkester för att göra det hela lite mer stämmningsfullt.

men hm, egentligen är jag itne arg på mina hyresvärdar, utan mest på den obotliga otur fru fortuna gett mig. och frågan jag ställer mig jämt och ständigt, när jag hamnat i en av dessa situationer den nyss nämnda oturen så ofta sätter mig i; what did I ever do to her? ^o)