• som att jag och louie var i glasgow för ett dygn sen 
• som att vi har pratat med mike, the best fricking basist everr
• som att vi åt middag för 380 swedish crowns.
• som att vi har sett paolo helt jävla fricking alive, och insett att han kanske faktiskt passar med sin flickvän trots allt (vi har ju mike&donny att trösta oss med)
• som att vi troligtvis kommer vara rikskändisar tills vi kommer tillbaka i och med vår klockrena radiointervju. jag vet vad som ska sägas och när, hähä.
• som att vi lyckades se PG twice. subway mittemot abc finns i hjärtat.
• som att jag trodde att kortkillen var en sjua. scheisse.

som så mycket annat som har hänt, men som knappt är värt att skriva ned eftersom det ändå aldrig riktigt kommer förstås av de som inte var där. galen resa i vilket fall, underbar och galen.


konversationen med mike kan övrigt förkortas som såhär:
mike gillar sverige,
mike gillar henke larsson och dolph lundgren.
vi gillar inte sverige. vi gillar skottland.
vi gillar mike.

jag körde mycket på effekten av upprepade ord idag. intentional. hehe. så gör man i sverige, vet ni, säger allt twice.
och är det något vi har lärt oss i veckan, så är det att utnyttja att man kommer från sverige när man är utomlands - hur boring this country än må vara. det är det ju ingen annan som vet.




carina gömmer sig och vår rom&lime för kinesiska turister, wise
man vet ju aldrig med turister, liksom

Kärlek!