okej, så idag hade jag äntligen möjlighet att se the halfblood prince
och damn. jag vet inte vad jag ska säga.
såklart blir man alltid lite besviken som inbitet fan av böckerna,
men ändå. awesome.

som jag så vackert skrev i ett tal till engelskan i år 
I do not seem able to keep a healthy distance to great things.

ett tal som jag för övrigt aldrig höll, eftersom jag kände att det var lite väl känsligt att bara flasha min ömmaste punkt sådär för en grupp relativt okända människor. (jag skrev ett om studenten istället, mindre utlämnande på alla sätt.)

however

jag har lätt för att bli besatt. och harry är, for sure, en av mina absoluta favorit-obsessions.
så, jag gör det jag alltid gör.
googlar. och blundar och drömmer att jag faktiskt sover i flickornas sovsal i gryffendortornet.
hehe. jag är en uppenbar tönt.
det är helt enkelt något jag får lära mig att leva med. 

 



kärlek! (till ronald. och dean thomas. och ja, dumbledore, obviously.)