I think it's time for all those morals to leave

jag hanterar inte kriser särskilt bra

jag freakar, total gut-panic och pulsen flyger ohälsosamt högt över i hundratrettio
skriker på folk (folk, dvs min far/mor/ någon av mina olycksaliga bröder)
får sjukt ont i magen och vill helst av allt bara gå och lägga mig i fosterställning under täcket i min säng, gärna med två dunkuddar över huvudet, och bara ligga där och nynna en fin refräng till allt löst sig.
ibland händer det att jag kastar saker, stampar hårt i golvet, och att slänga igen dörrar är en stark personlig favorit

tyvärr löser sig kriser sällan när jag gör så (jag har provat, tro mig)
det är bättre att bita ihop, be a man,
och åka till SEB's anderstorpskontor och tigga och be på sina bara knän
(vad säger man när man fjäskar för en banktjänsteman?)

men jag önskar att fosterställning-i-säng-planen kunde hjälpa.
någon gång, iallafall.

nu ska jag överge alla tankar på genmodifierade foster och allt för tomma bankkonton
greppa en apelsin, räkna till tio

och slänga igen en dörr, riktigt hårt.
(slänger med håret, blinkar med ögat - because I'm worth it)