Varför är inte jag nitton år, sjukt talangfull låtskrivare och galet vacker?
svar: Jag heter inte Taylor Swift.

darn.

Helgen har varit drömsk på alla sätt och vis,
jag har planerat framtiden,
(det krävs en hel del planering om man hinna med allt som finns på Listan)

skottland kommer dock främst, och jag har därför spenderat lite tid med att ta reda på att en big mac (utan meny) kostar tre kronor mindre i skottland än i sverige, och att jag kan köra på mitt svenska körkort i hela storbrittannien.
vilket i princip skulle innebära att jag skulle ta död på mig själv, och kanske andra - men det skulle vara lagligt.
jag försökte dessutom läsa på lite om sjukvård och tandvård,

men gav upp, eftersom allt detta egentligen inte spelar någon roll,
så fort vi kommer dit kommer vi kunna leva på kärleken - love will pay the bills

(och på tal om billie så SKA jag se dem den 28:e, 
om det så innebär att jag måste sälja min själ till socialdemokraterna, gå i kloster och plastikoperera örsnibbarna)

skriva in sig på en kurs på växjö universitet hade räckt, men hur bra tv hade det blivit?


favoritbilden atm



favoritstaden föralltid


Kärlek!

okej, så idag är det den 22 januari 2009.


(låter budskapet sjunka in)


inte så många som kopplar varför det är ett historiskt ögonblick? well, jag vet någon som gör det iallafall
och nej, det är inte för att det är exakt ett år sedan heath ledger dog,
för att det är min äldre broders namnsdag,
eller för att årets oscars-nomineringar släpptes i eftermiddags
för ett år sedan, blev jag och carina upplysta. 

vi satt och grät i biomörkret på filmstaden i växjö,
och jag menar inte en liten ynka mini-tår i ögonvrån,
jag snackar smått hysteriskt gråtande, med andnöd, huvudvärk osv.
(det smärtar att vara upplyst - "Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad")

och framtidsplanerna skulle komma att ändras foreverr
 (ja, jag har alltid varit lite av en drama-queen)




kärlek! (till james och atonement, två självklara)

nytt liv, nya möjligheter :)

som en del i det nya liv jag startade med erika i måndags efter en väldigt trevlig sista-dagen-innan-det-nya-livet-söndagkväll, ska jag börja blogga regelbundet igen.
och plugga mer.
och övervinna min häst-rädsla.
äta nyttigt, 
träna mer
få in rutiner

för trots att jag är sjuk, trots att jag har svårigheter att svälja och trots att mitt balanssinne är helt fucked up,
känner jag mig motiverad, inspirerad och .. TAGGAD.

just därför suger det lite extra mkt att jag inte är frisk&i växjö, eftersom jag varken kan träna eller eftersom det är mkt svårare att bestämma över min kost. (men jag håller mig till matschemat erika!) :)

Dagens Lista

de fem vackraste pojknamnen

1. James-Andrew
2. Logan
3. Liam-Lancelot
4. Dorian
5. Jonathan

nu ska jag återgå till religion/projektarbets-plugg,

har precis satt på min taylor-spellista på youtube,
hämtat en ny kopp grönt te,
och veronica mars ska bli film

så jag klarar mig nog fint.




Kärlek! (till veronica mars(LOGAN) och taylor swift - otippat)  

okej, så idag skulle jag skjutsa min not-so-lilla lillebror till gymmet.

fine by me, vi tog mors fiesta och slirade oss sakta men säkert dit, johannes var livrädd och sa inte ett ljud på hela vägen-det var en ovanligt trevlig resa.

när jag väl lämnat honom till sitt öde bland svettiga medelåldersmän i livskris och tveksamma proteindrycker slängde jag av mig jackan, drog på en random cd och vred upp volymen till jag kände basen vibrera i örsnibbarna.

"åh, vad skönt att vara själv i bilen", tänkte jag.

Autisterna kommer ur högtalarna och jag höjer ännu lite mer, känner sommarkänslor mitt bland all snö och kyla och vrålar mitt namn det högsta jag kan (eller, så högt jag kunde utan att det hördes ut, trodde jag. jag fick en del blickar, så not so sure anymore, om man säger så)

då ser jag en lastbil som står still, mitt på vägen. alltså, snett över hela vägen. på min sida också.
det hela kunde varit väldigt dramatiskt och livshotande om det inte vore för att jag tuffade på i max 10, (det var dock tur att jag inte visste då att emd skulle plocka hem priset för bästa låt på grammisgalan, för då hade jag nog gasat och sprängt lastbilen och mig själv i luften)
paniken spred sig ändock sakta med säkert uppför min ryggrad.

"åh vad skönt att vara själv i bilen", tänkte jag inte.  
 
jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen, vägen var aningen för smal för att vända på och jag är väldigt tveksam på om bilarna som stod bakom hade uppskattat en backning i det läget. jag fick tillslut snirkla mig runt på motsatt sidas oskottade gångbana, för att där möta en bil och på grund av den köra ännu längre upp på gångbanan innan jag äntligen kunde återta min plats på rätt sida, på rätt sorts väg.

jag kommer hem, stänger av bilen och tar upp mobilen ur jackfickan.
åtta missade samtal från johannes, gymmet var stängt.

"underbart", tänkte jag (en aning sarkastiskt, måste jag medge), suckade högt och satte mig i bilen igen.

så, men en relativt meningslös och alltför detaljrik berättelse från min dag lämnar jag er med den låt som bär det namn som mycket möjligt kan vara det vackraste i världen.

jag hade först tänkt lägga ut ett taylor swift-clip, men jag sparar det till en mer meningsfull dag.
(dvs en dag utan emd och charlotte-freakingALIEN-perelli)

god natt och sleep tight, och låt oss alla be för att nicholas snart ska komma i puberteten och att andreas kleerup snart upptäcker att det finns saker som heter "sax", och (framförallt) "schampoo".

Kärlek!