med en splittrad känsla i maggropen
Om cirka en timme kommer jag stå nere på stationen och vänta. Vill vara bland de första, helst allra först, och känna det som att jag har koll på läget. Jag tror att jag har det, men jag vet inte säkert. Det är det som gör att jag mår lite dåligt.
För jag tror att jag har kollat precis allting jag ska ha kollat. Jag tror att allting är precis som det ska.
Men tanken på om det är ngt som går fel gör att jag blir alldeles snurrig. Har inte kunnat sova ordentligt på flera nätter nu, så det ska bli skönt när ditresan är avklarad, hotellet är incheckat och arenan är kontrollerad. Imorgon natt, oj vad jag kommer sova gott då. För resan kommer bli galet kul, det är iallafall något jag är säker på. (och om allt går åt helvete har jag iallafall en massa Paolo på mobilen, och ett par fräscha headphones, hehe)
Nu ska jag ta och lägga mig och kolla på scrubs i 45 minuter, innan jag tar mitt pick och pack och går ner. Scrubs är nice, JD är min vän.
Kärlek!