Let us throw them in the ocean, let it wash our cares away

hm, tredje inlägget i rad med paolo-rubrik -ohyes. (jag gillar det)
 
Det här har, med största sannolikhet, varit den värsta dagen i mitt liv, hittills. detta beror inte bara på att jag har haft ett relativt smärtfritt liv fram tills idag,
det är bara det att idag, onsdagen den 1 oktober (en vecka innan min artonårsdag YEY ) har jag haft det värsta migränanfallet ngnsin. EVER.

För att inte gå in på detaljer, det var fruktansvärt. jag låg i sängen till klockan var fem,(alltså, 17.00 !) med ett litet break ngn gng runt halv två typ. fruktansvärt. (som en fruktansvärt frustrerande fågel)

 så jag ringde min mor och beklagade mig, kände att det nog bara var en migrän-människa som kunde förstå min smärta. hon ringde far, far kom och hämtade mig, och här sitter jag framför fars dator med eftersmärta, ett extremt tungt huvud och en smula yrsel. (låter lite som ett pannkaksrecept om man tänker på det. ja, väldigt länge alltså.)

men på fredag blir det att åka tillbaka till mitt älskade växjö, för då blir det först bowling, lite psykologi och spanska, och sen, sen är det krunegård på palladium med ellibelli som gäller, och det ska bli kalasnice (det är min nyligen analyserade svenska novell som fått mig att sätta ihop diverse adjektiv, funkar på nästan allt och det blir lite mer effekt. inbillar jag mig, iallafall)

ja, nej eller kanske, nu blir det till att sova.

Kärlek (till livet, it's growing on me) & till erika, för hennes söt-kommentar. du är bästbra! :)