Igår var det kyligt i Växjö. Trots att solen sken, höll jag på att frysa ihjäl då jag, den sanna optimisten, inte tagit ngt långarmat med mig. Jag har sommarlov.

MM, notera hur jag väljer att droppa nyheten, det är inget "JAG HAR SOMMARLOOOOV!! :D:D:D" Det syns varken ett utropstecken eller en glad gubbe. För jag är inte glad. Det är inte roligt.

En tår rann ner för min kind igår, kanske flera. Jag var så generad över mitt känsloutbrott att jag inte brydde mig om att räkna dem. Men jag kände mig så otroligt överväldigad av sorg när jag kramade om emelie, sådär hårt som hon alltid kramar, sådär innerligt så man vet att hon verkligen vill krama en och inte gör det bara för att det anses som ett måste. Jag kände att jag verkligen inte ville att hon skulle kliva på bussen, som visserligen bara skulle föra henne ut till hovshaga, men sen, bara en dryg timme senare skulle hon fara hemåt, och jag skulle inte träffa henne mer innan det. Jag vet ju om att jag förhoppningsvis kommer träffa henne redan om .. en vecka? är det en vecka kvar till midsommar? iallafall. Det var inte det, det var bara det att när hon åkte hem var det som ett tecken på att sommaren har börjat, och växjölivet, as we know it, har tagit slut.
 
För efter sommarn kommer det inte vara samma sak. Vickan kommer inte bo så nära att jag nästan kan se hennes gula hus om jag sträcker mig ut ur mitt köksfönster. Vi kommer inte kunna gå in till hennes&mattias arbetsrum på varje hål/rast (det är ju johans, emmis & saras också, men de är nästan aldrig där ändå) och finna dem båda sitta slaviskt framför varsinn dator. Vickan framför filmtipset, och mattias läsandes någon sorts f1 nyhet. 
Jag har dessutom en känsla av att träningarna inte alls kommer vara lika trevliga, men det är ju upp till bevis, ettorna har en rätt maffig yta att fylla.
Well, sånt är livet, det är så sant. Men man behöver inte tycka det är ROLIGT för det.
& oj! vad jag kommer sakna vickan&mattias. 

Jag tänkte på det igår, på katedrals utsläpp, huvudet bunkade och jag mådde mkt illa av kebabtalriken jag nyss slängt i mig, att det var förändringens vindar som ven. Det var därför de var så kalla.

Tur att jag ska träffa kim en ggn till innan hon åker iallafall. men jag tror att jag kommer lipa iallafall, trots att vi ses igen på söndag. Ska ta med mig solglasögonen, för säkerhetsskull.

Vickans studentfest i Ljungbyhed var mkt trevlig dock, men jag känner att det är bättre att jag skriver om den när jag är på lite bättre humör. :)

Puss!(johanna000pim&emeliten, även på avstånd)