jaa, det är nog det som jag saknar mest av livet i lyx och överflöd. Det som pågick under nästan 16 år av mitt liv, när min kära mor lagade min mat, skjutsade mig och tvättade mina kläder. men nu är det som sagt slut med det, och det jag saknar allra mest, det som gör min hemlängtan ens befintlig,  är alltså hemmalagat potatismos. och jag tkr inte ens speciellt mkt om potatismos. trodde jag. 

Nu sitter jag i skolan, på stinhas dator, precis som vanligt.  tkr ännu mindre om mitt arbetsrum nu när inte kim är där och agerar moraliskt stöd, och dessutom är luktar det svettiga strumpor där inne.. toppar inte min mysighetslista direkt! ;P

och sen är det träning som gäller, orkar egentligen inte.. supersegt är väldigt klent ord att använda till att beskriva hur denna torsdag hittills har förflutit. Jag är inte trött, jag är utmattad.
och då känns tanken på att stå i ett illaluktande gym och känna sig som en femåring inte speciellt lockande.

är det bara jag, eller ger detta inlägg ett väldigt negativt intryck? sorry for that, men det är så jag känner mig nu. och jag får väl passa på, för de tillfällen där johanna andersson är negativ kan man räkna på en hand. fast that's a good thing, måste jag ändå säga ;)

men nu är det gene som gäller, jag ska krossa de små uppstickarna! :P

one touch, and my heart goes. all the way.

puss!